Bara gör!

Har varit på utbildning idag och blivit inspirerad till både det ena och det andra angående jobbet. En annan sak jag tar med mig hem från de fantastiska föreläsarna är att inte alltid tänka efter så mycket, utan bara göra. Ibland blir det konstigt, men sällar är något fel. Det enda man får göra då är att göra om, tänka om, eller be om ursäkt… det sista är oftast det svåraste, men det kan också vara lättare att be om ursäkt efteråt än att fråga först… för det kan ju bli jättebra, eller hur?!

Livet är fullt av möjligheter och lärdomar och barnen är väldigt bra på att se alla möjligheter, men någonstans på vägen tappar vi bort de vidsynta tankarna. Undrar vart de tar vägen? Är det vi vuxna, alla duktiga pedagoger i barnens närhet, eller helt enkelt livet som sätter upp hinder? Tåls att tänka på…

Tvärtom, det är hundra som finns!

Ett barn är gjort av hundra

Barnet har hundra språk, hundra händer hundra tankar
hundra sätt att tänka, att leka och att tala på
hundra alltid hundra sätt att lyssna, att förundra att tycka om
hundra lustar att sjunga och förstå

hundra världar att uppfinna, hundra världar att drömma fram

Ett barn har hundra språk (och därtill hundra hundra hundra) men berövas nittionio.
Skolan och kulturen skiljer huvudet från kroppen.

Man ber barn; att tänka utan händer att handla utan huvud
att lyssna men inte tala

att begripa utan glädjen i att hänföras och överraskas
annat än till påsk och jul.

Man ber dem: att bara upptäcka den värld som redan finns och
av alla hundra berövar man dem nittionio

Man säger dem: att leken och arbetet det verkliga och det inbillade
vetenskapen och fantasin himlen och jorden
förnuftet och drömmarna är företeelser som inte hänger ihop.

Man säger dem: att det inte finns hundra
Men barnet säger:
Tvärtom, det är hundra som finns.

Loris Malaguzzi