Latmasken och Tidsoptimisten

Vem av dessa två personligheter är du? Med något generad uppsyn måste jag erkänna att jag tillhör dem båda.

(När jag hade skrivit den här meningen la jag ifrån mig datorn igen i ca 5 minuter, varpå min man frågar: Är det för att latmasken har övertaget som det bara blir tre rader av blogg idag…? Så det är bäst att jag fortsätter…)

Jag medger att det är härligt att vara latmask! Att gå runt och skrota eller sitta i soffan framför tvn med datorn i knät och ”bara vara”, att strunta i både stryktvätt och dammråttor gör ju ingen illa. Det är ju bara jag själv som får ta itu med det en annan dag. Det finns faktiskt dagar då jag talar om för min man att ” Idag kliver jag inte ur morgonrocken!” och det är helt ok för honom också. Så där sitter jag och njuter! Dock händer det faktiskt att jag känner att jag latat mig klart och sätter igång att göra lite nyttigheter. Och tänk, då blir ju allt jag gör den dagen en bonus! Bra va!



Vem kan stressa i den här miljön?

Tidsoptimisten i mig hjälper mig gärna att lata mig lite för mycket ibland, så jag inte hinner med det jag faktiskt måste eller tycker mig behöva göra, vilket ibland kan ställa till det... När tidsoptimisten i mig ska försöka hinna med massor av saker på kort tid kryper den lille vansinnesdjävulen i mig. Jag blir vass, irriterad och ibland till och med skrikarg, när jag blir stressad. Detta är något som mina nära och kära vet om, så de försöker helt enkelt hålla sig undan när de märker att det drar ihop sig. När jag väl är färdig och (oftast) hunnit med, innan klockan klämtar, så är jag mitt vanliga (glada ?) jag igen. Bra va!



Det finns tillfällen då jag har varit liiite väl optimistisk faktiskt, inget allvarligt har hänt, men det kan bli lite pinsamt. Som exempel kan jag nämna att när vi ska ha gäster är jag ofta väldigt stressad och ska hinna med så mycket innan de kommer… både viktiga grejer, som städning, matlagning etc. men också piff, pynt och dukning, så oftast hinner jag inte in i duschen själv förrän i sista stund och möter våra gäster med blött hår. Jag brukar till och med be min älskade make gå ut och möta gästerna och fördröja entrén en aning… och det har ju ingen dött av… Härom sistens, var det till och med snäppet värre, då jag klev in i duschen när bilen svängde in på gården och jag mötte våra gäster i bara handduken… Oopppsss

Hushållets ständige latmask...

Nu är mina funderingar på hur jag ska sammanföra den där latmasken och tidsoptimisten med pysslaren i mig och lyckas dra ihop till ett riktigt mysigt advetsmingel här hemma om några veckor… Det kräver nog lite planering och arbete, så lika bra att sätta igång bums!